Stunder Av Lycka

Har i ett par dagar gått och funderat på året som har gått och hur mycket som har hänt.Hur fort livet ändrade sig och hur jag hamnade där jag är idag. Hur bra allt blev i slutändan men processen var lång och kan kan lova att de kostade.

Började 2014 med att va sambo och leva i ett förhållande som var på väg utför mer eller mindre utan att fatta det själv. Levde som i en liten bubbla och försökte övertala mig själv att de va så här man skulle leva... Men tanken hade börjat gro redan då om jag verkligen ville leva på det viset.... om ja skulle behöva finna mig i att leva efter en annans vilja. Tassa på tå, förminska mig själv för att få lugn och ro...
På nyårsnatten släppte jag taget efter ett gräl och kände att ja orkade inte bry mig mer... det vände och jag blev arg istället.... Där vaknade jag i min styrka...

Efter alla konflikter med alla runt omkring mig för att på så vis isolera mig kände jag att ja sket heligt i hans principer och konflikter. Jag umgick med vem jag ville och han skulle ge fan i min familj. Han höll nästan på att förstöra min relation med min syster, och jag va så styrd att jag inte orkade kämpa emot. Men den nyårsnatten fick det vara nog.

Vintern trillade på och vi for till Egypten.... Vi hade det jättebra där nere ..inga tvivel om det.. men tanken grodde.... Han va en annan där nere och jag hoppades på att de skulle vara bra när vi kom hem igen...men tillbaka i vardagen så var vi tillbaka på ruta ett igen.

Sen kom påsken och jag ville hem till min familj och fira.... Jag skulle åka med syrran och svågern. Han stretade emot och tyckte att vi skulle fira i Halmstad men jag stod på mig... Jag gav honom ett val.... antingen åker du med om du själv vill eller så stannar du hemma... Jag åkte oavsett.... Han följde med... riktigt sur och arg över att han inte kunde styra mig...

Jag hade helt enkelt släppt taget och kände att ja sket heligt i om han följde med eller inte för jag ville umgås med min familj. Jag hade någonstans inom mig fått nog att vara styrd. Min inre styrka hade vaknat.
Påskafton hände det... Han fick en flipp och lät det gå ut över oskyldiga människor och det hela slutade med att jag lämnade honom... Jag kände mig trygg hos min familj och vågade lämna... Till min familjs glädje.. dom hade sett mer än jag anat....

Veckan efter hämtade vi alla mina grejer och jag flyttade hem för att landa i mig själv.... fortfarande skakad över vad som hände på påskafton.... jag hade förminskat mig själv så mycket att jag behövde hitta mig själv igen...jag mådde skit.... ville inte ut bland folk...strök längs väggarna.... Och jag är så tacksam över att min familj fanns där för mig. Dom är mitt allt..... utan dom hade jag aldrig klarat det... Dom lät mig må skit men i tryggheten hos dem började jag vakna igen... jag började hitta mig själv... och stunderna med brorsonen Johan läkte mer än vad jag anade. Jag fick ett annat perspektiv på livet i hans sällskap och han lärde mig att leva i nuet.  Jag satte mitt egna mående till sidan för att bara vara med honom och den glädjen han har. Det läker snabbare än vad man anar.

En plan formades.... Jag orkade söka jobb efter en månad och fick fast jobb...Jag vågade mig ut bland folk och fick rutin på livet igen.... sökte lägenhet och sparade som tokig ...fick ordning på ekonomin... Sen blev Johan sjuk och världen vändes upp och ner igen.... cellgifter...stamcellsbyte...isolering..... Men mitt i denna processen va han alltid glad....

Vi skypade med dom från sjukhuset och oavsett hur tufft han än hade det så va han glad... denna lilla killen så sjuk men glädjen fanns hela tiden.... Och min beundran för Brorsan och Lola som föräldrar är enorm. Dom är de mest fantastiska föräldrar man kan ha. Johan är så lyckligt lottad och jag förstår idag vart hans styrka kommer ifrån. Hans fantastiska föräldrar.

Dom kom hem och nu bankade hösten på dörren, isolerade hemma men skype var en välsignelse ... samma helg dom kom hem hade jag äntligen fått lägenhet och flyttade in i mitt underbara hem. Jag började bygga upp mitt liv igen med möbler som jag själv valde, så som jag själv ville bo... Jag skapade det hem jag drömde om och kan bara säga att jag stortrivs.  Sköna kollegor på jobbet och ett hem som jag älskar.... så kom Elsa...

Jag hade varit avstängd så länge känslomässigt att jag inte va säker på att jag orkade med att öppna upp igen.... det var lättare att inget känna...köra på rutin.... och min älskade mor såg detta.... hon tog sakta upp detta med att skaffa katt igen och jag ville inte... visste inte om jag orkade med att känna något för någon....
Hon körde ut mig till en kvinna här i Ed som hon visste hade kattungar...och när jag satt där på golvet så såg jag denna underbara lilla varelse med härligt tyket utseende och mod som ett lejon springa omking..... Och där kände jag att där är min Elsa..... de va kört.... morsan visste vad hon gjorde... sagt och gjort...en vecka senare flyttade Elsa in och jag har öppnat upp helt.... denna lilla tjej kan driva mig till vansinne med bus och lek på mindre trevliga timmar men oavsett så när hon kryper nära på mitt bröst med huvudet under min haka för att bli kliad på magen så känner jag en enorm kärlek.... Hon fick mig öppna upp och känna.... Så tacksam för detta.. och nu är det hon och jag mot världen.  Kan inte tänka mig ett liv utan henne.

Min relation med min syster är kalas igen, och jag är så glad för henne och hennes sambos skull för dom har äntligen fått ett hus med egen trädgård nere i Skåne. Hon sökte en bättre tjänst och fick den. Och det är hennes tur nu, hon gör karriär och har ett fantastiskt liv där nere och jag unnar henne all den lycka hon får i sin väg. Min älskade syster som vägrade släppa taget när allt stormade omkring mig. Hon fanns hela tiden i bakgrunden och jag är så tacksam. Hon är den bästa syster man kan ha <3

Firade Jul med familjen hemma hos Johan... Så tacksamoch glad för att äntligen få vara nära dom igen. Det var en Jul jag verkligen uppskattade.... bara glädjen i Johan va nog för att fatta hur fantastiskt livet egentligen är. Det sker mirakler och han är ett bevis på det.

Men detta året innebar oxå att min älskade morfar gick bort.... Han som läste bröderna Lejonhjärta för mig när jag var liten, Han som följde mig till jobbet när jag flyttade till Trollhättan och jobbade extra utöver skolan. Han som stod och väntade på mig så at jag kom säkert hem, Han som väntade på mig utanför Gransäter när ja va på Disco och följde mig hem när ja va sketfull och 16år. Kan ju tilläggas att jag ville absolut inte bli hämtad när ja va ute och röjde men han stod på sig...tösungen skulle komma hem ordentligt...
Har så många fantastiska minnen av morfar och dom kommer jag att bära med mig livet ut tills vi ses i Nangiala igen. För jag vet att vi ses igen älskade morfar.

Som sagt... detta året har varit omtumlande på alla sätt och vis och det har varit en tuff resa... inte minst mentalt och känslomässigt.... Men jag står fortfarande upp och känner mig starkare än någonsin. Vet att vår familj klarar så otroligt mycket och är starka tillsammans.
Allt sker av en anledning och vi kan bara lära oss i processen.

Nu vänder vi blad och blickar framåt.... 2015... Bring It On!!!!
Detta måste vara vårt år <3
Kram!